Prolog, fortsättning

"I was broken and alone, I wanna rest my bones
The sun is shining now, but still I'm feeling cold
Nothing is for real, and You know it
I'm just gonna let it out, I'm just gonna let it out
I'm having nightmares all the time, for reasons I can't find
It's getting darker now, but, I wont close my eyes
Since now, I'm gonna make it alone
Don't cry, I wanna be on my own
It's brighter now, I will make it on my own"

Jag har lyssnat på låten minst 20 gånger på vägen till och från jobbet, men det var först idag som jag kände igen mig i den. Jag blundar inte för något som händer, och jag har insett att vill man att något ska hända, så får man fan se till att få det gjort själv. Jag brottas vissa dagar med vissa negativa tankar, men jag vägrar låta det bita sig fast, jag vill inte vara deprimerad längre, och det ska krävas mycket till innan jag blir nerslagen igen.

För att få annat att tänka på tänker jag ägna åtminstone 3-4 dagar i veckan åt att träna, vilket är både skönt och hälsosamt för sinnet.

Just nu skulle jag faktiskt vilja gå ut på krogen med en hel hög folk och bara ha trevligt, men det blir nog inte förrän nästa vecka nån gång. Inte kul att leva på existensminimum, men det är ju bara runt 1 år kvar, tills efter utbildningen, då kommer jag få en så hög lön så jag förmodligen kommer skutta av lycka när lönepapperet dimper i brevinkastet :)

Men det är ju ett tag kvar tills dess, så om det är någon eller några som ska ut nån kväll är det bara att höra av sig!

7 dagar kvar till kockskolan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0